2,5 mil från Linköping till Spångsholm utanför Mantorp bara svischade förbi, dagen gick så himla fort! Så antingen håller våra ben på att bli riktigt välsvarvade eller också börjar vi utveckla förmågan att sova gåendes. Kroppen börjar hur som helst vänja sig vid de långa promenaderna. Värre var det dag ett och två då det kändes som höftkulorna skulle skjuta iväg och fotsulorna brinna upp.
Det är så härligt att gå längs vägarna och hela tiden hejas på med både tutande, vinkande och tummen-upp från alla som kör förbi. Alla ler och skrattar mot oss och man blir bara glad rakt igenom. Egentligen borde man ständigt klä ut sig, tänk vad glada alla skulle vara hela tiden!
Dagens graciösa lunch (en typisk banan-måltid): kall ärtsoppa på knäckemacka. Faktiskt inte så himla dumt. Och så får man ju lite extra fart framåt också.
Eftermiddagen blev riktigt fartfylld då vi passerade Mantorps två skolor. Högstadiets elever smet ut från lektionerna för att ta bilder med oss och frågade intresserat vad vi höll på med. På Instagram kunde vi sedan läsa att vi var "rätt så coola".
Någon kilometer senare passerade vi också låg-och mellanstadiet. Där var det lite mer folkstorm. Fick en känsla av hur det kanske kändes att vara Beatles. Vi skrev vår första autograf och fick tusen kramar. Vi sa åt dem att gå hem till mamma och pappa och säga att de ska köpa mat med Fairtrade-märket på. Tror vi fick med några på tåget där, banandräkten är otroligt effektiv!
Nu är vi hemma hos Kristina, Per och katten Missan som tagit emot oss med både bullar och världens godaste Taco-paj! Här känner man sig verkligen som hemma och blir så fint omhändertagen. Tack för att ni tar emot oss med öppna armar!
I morgon går vi vidare mot Boxholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar